Grunden, Väggarna, och Taket.

När man ska bygga ett hus måste man börja med att anlägga en grund, det är oftast det som tar längst tid men ändå det som man ser minst av när bygget är färdigt. Om grunden är dåligt utförd spelar det ingen roll hur grandiosa väggarna och taket och allt det andra på huset är, det är fortfarande ett dåligt hus.

Den analogin går att applicera på allt annat i livet, om vi tittar på träning i allmänhet så är grunden hjärt/lungkapacitet och styrka i ben och bål. Ändå ser man ofta folk (oftast yngre män) på gymen som ägnar mesta tiden åt att träna biceps, triceps och pecs, varför?

Jo det är ju det som syns! man bygger alltså väggar med tjusiga fönster på en grund av lösan sand, ingen skulle komma på tanken att bygga ett hus på det sättet.

Om vi tittar på Karate så är grunden Kihon (grundteknik och positioner) det är där vi måste börja och det tar också lång tid men om vi hoppar över något här blir det likaså som ett bräckligt hus.

Om vi tittar på hälsa i allmänhet så är grunden ett starkt immunförsvar, en fungerande metabolism och cellkommunikation. Kolhydrater, proteiner och fett är väggar och vitaminer, mineraler mm är taket.

Om inte grunden fungerar spelar det ingen roll hur mycket antioxidanter och hälsosam kost jag stoppar i mig.

Det är här som ASEA kommer in, det går ned i källaren och börjar förstärka grunden. De flesta upplever ganska snabbt att nåt förändras i ämnesomsättningen, gamla dåliga kostvanor blir helt plötsligt korrigerade av sig självt, ex.vis sötsug bara försvinner. Våra 70 trillioner celler börjar helt enkelt få ett starkare kommunikationsnät, från GSM till 4G kan man säga. Och när detta fungerar som det ska så vet kroppen vad den vill ha och hur den ska hantera alla problem.

MIND.....your Foundation!!

Don´t stop Don´t give up!

Jag föll ju pladask för den här lilla tjejen som tagit internet med storm med sitt fantastiska pep-talk. Så jag kände att jag måste göra ett inlägg på det.

Ni som gått MIND kurser vet ju att verktygslådan för att kunna förändra sina tankemönster bl.a. består av att analysera följande områden;

1. Vilka jag umgås med, vi blir ofta som dom vi hänger med "birds of a feather, flock together".

2. Vad jag tittar på, TV, film, reklam, tidningar, allt jag ser färgar av sig i mina tankar.

3. Vad jag lyssnar på, musik, radio, skvaller, skitsnack från negativa människor, alt pep-talk från en liten tjej.

Dessa 3 områden utgör den största biten av vad som skapar de tankemönster som i slutändan styr mina handlingar och därigenom mitt liv, och det fantastiska är ju att jag kan göra medvetna val inom alla 3.

Men först måste jag bli medveten om att det faktiskt är så och det är inte alltid lätt.

Lätt blir det dock när man lyssnar på denna lilla tjej, känn bara efter hur du tänker och jämför hur det känns om du bara lyssnar alt både lyssnar och tittar, stor skillnad eller hur?

Den otroliga kameranärvaron hon har får det ju faktiskt till och med att kännas som man umgås med henne och då är det ju full pott. Men även "two out of three ain´t bad" ;)

Så gör som jag och kolla på den varje dag ett tag och tänk; "keep tryning, you´ll get it right, don´t stop, don´t give up" det kostar en minut men gör underverk för tankens kraft.

Träning av barn med "speciella behov"

Sedan 2010 har jag kört träningsgrupper i projektform med barn som har "speciella behov" som det heter nuförtiden, och det tycker jag är bra. Förr hade man ju sagt "barn med speciella problem" vilket ju är en mer negativ tolkning.

Det har varit väldigt lyckat här i Mjölby och en stor del av varje grupp har återkommit varje säsong, 10 veckor på vårterminen och 10 v. på höstterminen. Nu försöker vi dra igång samma koncept i Motala men det har varit svårt att få ut budskapet, så om ni har kontakter där får ni gärna höra av er.

Detta sker genom Mjölby Budoklubb i samarbete med Östergötlands Idrottsförbund, skolsköterskor och habilitering, de flesta kommer genom sk. FAR (fysisk aktivitet på recept) men det är inget krav.

Verksamheten vänder sig till barn/ungdomar som av olika anledningar inte hittat någon idrottsaktivitet som tilltalar dem, eller så har ingen tyckt att de passar in i verksamheten. Fokus är Budoinspirerad fysträning baserad på kroppsviktsbaserad funktionell träning.

Vi ägnar mycket tid åt kroppsförståelse, andning, koordination och rörlighet, vi har dessutom väldigt kul och stämningen är lite mer uppsluppen än den traditionella Karateträningen.

Många härliga karaktärer har jag lärt känna tack vare denna verksamhet och jag hoppas de lärt känna mig. I början hade jag lite svårt att släppa lite på striktheten och diciplinen men jag har jobbat på det, och nu känner jag att jag har ett koncept som funkar både för mig och för barnen/ungdomarna.

Faktum är att när vi "leker" att vi kan Karate och kör Kihon med full Kiai är det alltid passets höjdpunkt. För mig har det gett många nya perspektiv på det jag ägnat mig åt i 40år, jag har mer o mer förstått att det gamla traditionella träningssättet faktiskt innehåller fördelar för de som är svagast och har det svårast att hänga med.

Karate och Budo är inte i första hand en idrott där du ska bli bäst och vinna medaljer (även om det är helt ok att göra det) . Det är i första hand till för alla som vill förbättra sin fysiska och mentala kapacitet, och där passar även "barn med speciella behov in"

OSU!

Löpromantik

En ljummen höstkväll som den här, när mörkret har fallit och fukten och regnet ligger som en våtvarm filt över skogen och spåret är täckt med en tjock matta av färgglada löv som glittrar i elljusets bleka sken.

När de enda ljud som hörs är mina egna steg, mina hjärtslag och andetag, då känns det verkligen som jag är ett med universum och för en dryg halvtimma står tiden stilla.

Löpträning när den är som bäst är för mig en meditativ Zen-upplevelse och jag skulle aldrig komma på tanken att sätta in mp3 lurarna trots att jag älskar att träna till musik i andra fall.

Ur en gubbes träningsdagbok.

Så här på hösten brukar jag alltid lägga om träningen lite, det följer liksom med de 4 årstiderna lite olika upplägg, så här har det sett ut se senaste 5 veckorna;

Måndag; löpning 5,4km i skogen (försöker dra ned på löpningen då det sliter på knäna) därefter stretching och nån spontan styrkeövning, oftast med kettlebells.

Tisdag; gympass i källaren, bänkpress, 5set (ligger mellan 60-90kg) men min 100 rep,  magspark (ligger kvar på bänken, håller i stången och lyfter fötterna från golv till tak, 30reps/set. Ryggdrag (kroppsvikt 20 reps/set) Dubbelhandswing  med 40kg kettlebell 20reps/set, allt repeteras i 5 set. + lite spontana övningar men aldrig mindre än 100 rep av någon övning. ung en timma totalt. Känner mig alltid kanon efter det:)

Onsdag; ut i trägårn och kör igenom alla katas inkl. ura i moderat tempo. Därefter 100 djupa squats med en 30 kg stång (mina knän har protesterat mot viktbelastning några år men detta funkar) rejäl stretch efter det. Tar mellan 1-1,5 tim.

Torsdag; Dubbla pass i Dojon, först är det ju nybörjarbarn men det blir ju ändå lite uppvärmning och stretch för mig. Därefter av. vuxenpass där jag av nån konstig anledning oftast lyckas köra skiten ur mig själv;)

Fredag; inte så mycket men åker till simhallen med sonen, även där finns de nåt o göra, vi tävlar först i vem som kan stanna längst under vatten ( mitt PR är 2,15 min). Därefter en simlängd under vatten och sen kör jag mitt beting som är 50 (men ska bli 100 innan nyår) chins i en av broarna. därefter 100 mawashigeri (står i bröstdjupt vatten och sparkar upp i kaklet i huvudhöjd)

Lördag; har ju mina 3 pass i Dojon fr kl 10 till 13.30, första 2 är jag ju mest instruktör men det blir ju alltid uppvärmning o stretch, 3;e passet är ju Lördagens höjdpunkt, alltid dyngfys, ibland tänker jag att jag ska ta de lugnt men de brukar sällan bli så;)

Faktum är att idag kände jag mig väldigt sliten, så i pausen före sista passet tog jag en slurk ASEA, och hux flux så hade jag energi för en timmas dyngfys igen. Dessutom helt utan näringsintag.

Söndag; skiter i allt och slöslappar;)

Detta program håller jag så länge det är snö och isfritt sen blir löpningen på cykelvägar med dubbar och kata träning utomhus blir rätt svårt men jag försöker träna utomhus så mycket som möjligt, inget slår frisk luft!

Känns rätt bra i kroppen med den här rutinen.

Just Do It!

Förra året fick jag ett ryck och bestämde mig för att göra en satsning på att gradera till 4:e Dan, inom Kyokushin måste man ansöka om tillstånd från tekniska kommitén och själva graderingen måste utföras utomlands under den internationella kommitén.

Jag trodde chansen skulle komma till sommaren så jag la in en högre växel på träning, ca 12tim/vecka. På våren fick jag beskedet att det blev inget tillfälle förrens April i år och då i samband med VM i Vilnius.

Jag blev ju aningen besviken och fundersam till att jag skulle orka hålla motivationen uppe ett drygt år till.
Det konstiga när jag fattar såna här beslut (eller skjuter det framför mig) är alla konstiga saker som den där inre rösten (sabotören) börjar kackla om, "jag är för gammal" "jag har inte tränat tillräckligt" "jag är inte i tillräckligt bra form" "den o den Katan sitter inte riktigt" osv.

Det var samma sak när jag tog Sandan 2006, men jag insåg då att jag aldrig kommer att va nöjd själv så då skulle det i princip aldrig gå att gradera. Så jag ställde bara frågan till mig själv "vad är det värsta som kan hända?" , jag kan misslyckas förstås, tar det livet av mig? om man ställer den frågan inför ett beslut och inser att man kan leva med svaret så är det ju bara att; Just Do It!

Denna enkla affirmation har hjälpt mig genom massa svåra beslut, som konsult har jag fått en hel del förfrågningar om uppdrag som varit långt utanför min "Comfort Zone" men jag har då ställt frågan ovan + "hur svårt kan de va?" och sen skrivit med stora bokstäver på min inre bildskärm JUST DO IT!!!

Det fantastiska med detta är ju att dom där negativa tankarna aldrig har blivit verklighet, allt har gått bra sen jag började med denna metod.
Hinder har övervunnits, jag hade bl.a. en skada i höger knä som jag trodde definitivt skull kullkasta planen, troligen en meniskskada som borde opereras enl läkaren. Jag fick dock ett par cortisonsprutor som möjligtvis skulle hjälpa mig genom graderingen och det funkade faktiskt.

Det märkliga är att nu ett drygt halvår senare har jag kunnat träna i princip lika mycket och knät är bara en aning känsligt ibland:)
Att ASEA har en del i denna återhämtning och att jag klarade den här utmaningen är jag övertygad om.

Känslan när jag står här efter en lyckad gradering, totalt blåslagen men ändå stark är fantastisk. Så nu är målet att ta 5:e Dan innan jag fyller 60, vaddå, jag gammal? JUST DO IT!!!!!!!!!!!!!!!!!

Miraklet med ASEA

Ok, tänker ta tag i den här insomnade bloggen igen då;) tanken när jag började var egentligen aldrig att skriva en sån där varje dag blogg med kommentarer om allt o alla. Jag ville mer skriva lite djupare om det som MIND-konceptet handlar om, men det är klart att 2 år utan inlägg är ju rätt dött. Men å andra sidan går ju åren väldigt fort i min ålder.

Hur som tänker jag bredda mig nu och skriva lite om även andra saker som rör sig i mitt liv som ensamföretagare och träningsmänniska. En stor grej som har hänt mig är att jag för ett drygt år sen kom i kontakt med ASEA. Som de flesta trodde jag att det var ett skämt och en stor bluff, men när jag såg den där lilla tecknade filmen så verkade det ju ändå finnas nåt bakom.

Eftersom jag de senaste 22 åren lidit av mer eller mindre kronisk bihåleinflammation och i stort sett testat alla naturmedel och terapier som finns tänkte jag att det iaf inte kunde skada att prova. Nu har jag snart klarat ett helt år utan antibiotika för första gången på 22år!!

Så för mig finns inga tvivel om att immunförsvaret boostas upp rejält. Sen kom ju det där med syreupptagning, uthållighet och återhämtning som väldans trevliga bonuseffekter.

Mina löptider på samtliga banor som jag har statistik på sen 25år tillbaks (2,5 5,4 6,5 7,5 och 10km) är samtliga bättre nu i år än de vart på de senaste 15åren!!! och jag har tränat betydligt hårdare förr. Återhämtning efter hårda styrkepass är dessutom helt otrolig.

Så alla som har någon form av hälsoutmaningar eller vill förbättra sin prestationsförmåga utan risk för farliga substanser med biverkningar (ASEA är endogent och forskningen bakom ligger i framkant av ett relativt nytt forskningsområde) har allt att vinna på att testa.

Denna produkt som verkligen är "mindyourlife" passar ju helt in i mitt koncept, inga konstiga tillsatser, bara exakt samma molekyler som våra celler själva producerar.

Ägna gärna 7 minuter åt historien bakom
http://www.7minutes.biz/
Och den lilla tecknade filmen ca 5 min    
http://vimeo.com/asea/review/66337446/9780dfb523