tisdag 16 april 2019

Att träna efter 60.

Sen jag fyllde 60 för ett halvår sen har jag känt att kroppen inte riktigt hänger med, det är  liksom att jag har en sån där bromsfallskärm konstant.

Eller är det en mental broms? Osäker på det, hursomhelst så är veckorna i Dojon rätt lika, jag kör för det mesta mina 5 pass, skillnaden är att mitt eget fysiska deltagande sjunker till ett snitt på 20-60% sällan 100 men det händer ju ibland och då blir det segt att röra sig de närmaste dagarna ;)

Men jag försöker ändå att på nåt sätt hitta nån balans mellan en Kyokushin Boneheadhjärna och en åldrande kropp, några saker som jag valt bort ;

Löpturer längre än 5 km, älskar att springa mtb-milen på sommaren men det sliter som fan på knän och hälsenor, jag är ju förfan en vattenbuffel och knappast en gasell ;)

Tung bänkpress, många år sen jag valde bort den, ett bra sätt att förstöra axlarna, (varför ska man ligga på en bänk och träna)

Tunga knäböj. mitt djävla ego lägger på tills diskbråcket är ett faktum.

Hård Sparring. blåmärken sitter kvar i veckor, ok att jag gillar det men det är ju inte som att jag tänker ställa upp i SM (om ingen anordnar ett sånt för +60 förstås ;)

Vad jag väljer som fortfarande känns välgörande;

Korta intensiva pass med maxpuls typ tabata.

Alla former av "bodyweight training" , handstands, hindu pushups, hindu squats, Burpees, bryggan mm. Men även kettlebells (man tränar med ballistisk energi vilket är kanon)

Kihon och Kata är den självklara grunden , och det är här som allting faller på plats, här finns allt, ballistisk, statisk, dynamisk och explosiv träning. Och det kan man troligtvis hålla på med hela livet.

Mitt mål är att sluta plåga livet ur mig och hitta nån form av balans mellan en 60 årig kropp och ett 30 årigt pannben.



onsdag 10 april 2019

Skuldsamhället

Skuld och Synd har använts i 1000 tals år för att förtrycka och kontrollera människor. Först var det religioner och kyrkor med sina överstepräster, mullor, ayatollor och allt vad man kallar sig för.

Att den "lilla människan" ständigt ska känna skuld är viktigt om man vill behålla makten över dem.

I takt med att iaf västvärlden mer och mer sekulariseras övertas den folkuppfostrande funktionen av politiker. Du måste ha rätt "värdegrund" och dela partiets åsikter om det mesta annars riskerar du att få en "skamstämpel" i pannan.

Jag läste i en bok för längesen en teori om att det i en konfliktsituation finns 2 typer av människor; skuldkastare och skuldmottagare. Skuldkastaren är den som alltid skyller på andra och aldrig tar ansvar för sina handlingar. Skuldmottagaren tar gärna emot och känner sig misslyckad.
Skuldmottagaren blir naturligtvis lätt att manipulera eftersom han/hon känner sig just skyldig och måste "göra bättring" för att bli förlåten. Båda rollerna är självpåtagna och har sällan nåt med verkligheten att göra.

Det är en bra idé att lära sig att känna igen båda dessa beteenden och att inte falla in i något av dem, att förhålla sig neutral är nyckeln.

Även ekonomin i samhället bygger ju på att sälja skuld, bankerna gör allt för att skuldsätta så många som möjligt, "den som är satt i skuld är icke fri" tror det va Gunnar Sträng som sa det.

Så ett folk som både känner skuld och skam och dessutom är skuldsatta upp till öronen är ett lättlett och fogligt folk.  Många krökta ryggar blir det, men skam den som ger sig ;)




söndag 7 april 2019

Eftersom Blogfunktionen på mindyourlife.se inte fungerar som den ska så tänker jag återuppliva bloggandet här.

Kollade att mitt senaste inlägg där var från 2016, tappade lusten att blogga då den envisades med att lägga nya inlägg sist och öht saknade vettiga funktioner.

Upptäckte nyligen att den här gamla bloggen forfarande fanns kvar, hade liksom glömt av den, skummade igenom alla inlägg och tycker att många va rätt bra och att jag kan stå för det även idag.

Så nu tänker jag komma igång med nya klurigheter och galenskaper,
watch out !