Ok, nystart för bloggen, får se om jag kan hitta på nåt vettigt att skriva om. Har trots allt fyllt 63 bast men det mesta funkar väl hyfsat med kroppen, om jag bara kunde sluta att köra skiten ur mig på Dojopassen ett par ggr i veckan men å andra sidan är det ju just det som får mig att kännas "levande" .

Kommer nog att fortsätta så länge jag kan, och så länge jag andas kan jag väl alltid träna på något sätt. Ibland åker jag ner till Dojon alt går ut i trädgården och kör igenom alla Kata i slötempo, enbart för att träna hjärnan. Där tror jag att det är själva syftet, jag kan känna mig så tankspridd och förvirrad ibland att jag tror jag har glömt stegen i vissa, och på sätt och vis är det sant. Hjärnan har glömt men kroppen minns, och det går ju samtidigt inte att tänka på världsliga problem. 

Affärsmässigt har det varit ett "skitår" vad gäller föreläsningar och självförsvarskurser av förståeliga skäl. Men jag har ju fler strängar att spela på, och det går ihop sig i slutändan trots allt. Att leva utan förutbestämda inkomster kan ju va lite stressande ibland men det där med "gungorna o karusellerna" är en bra metafor. 

I grund och botten är jag 100% övertygad om att den gamla devisen "det blir som jag tänker" är helt korrekt, men det är jobbigt att inse det !! Konceptet jag skapade har troligtvis störst betydelse för mig själv .