söndag 8 december 2013

Självförsvar och Mental Träning.

6 kvinnor i åldrar från 20 till 60 år deltog i kursen förra söndagen 1;a advent, 4 timmar med Mental Träning och Självförsvar.

Första timmen handlade om "tankeprocesser-beteende-paradigm", trygghetszoner och hur "det blir som jag tänker" allt detta går ju att applicera på alla situationer i livet men nu vinklade jag förstås lite extra mot temat självförsvar. Att förmågan att försvara sig mot en angripare är starkt beroende på hur jag tänker innerst inne är väl kontentan av budskapet.

Sen blev det träning i det lite mer defensiva, våldsnivå 1 och 2, dvs. greppbrytning täckningar och blockeringar, mycket av detta som jag jobbar med inom vården där angriparen oftast inte har ett syfte att skada utan agerar impulsivt. Detta är ett stort område med oändliga varianter på angrepp så jag försöker hålla det till grundläggande principer.

Nästa pass blev det mer teori men nu mer direkt applicerat på självförsvar, angreppspunkter, distraktionsteknik, motvalls kärring och annat.

Sista passet höjde jag tempot en aning och nu gällde det att hitta Power! att kunna skapa rörelseenergi i explosiva rörelser med syfte att orsaka skada och smärta. Detta gäller nivå 3 när du inte har något annat val än att ta till VÅLD.

"Våld är sällan lösningen på ett problem men när våld är lösningen är det den enda lösningen"

Den här biten är ju oundvikligen kopplad till fysik och i vilken form man är i, många har svårt att utföra en rörelse som skapar tillräcklig energi och det är nog en bra idé att kanske lägga lite träningstid på det.

Nu ska man ju inte behöva kunna slå sönder betongblock för att kunna försvara sig, det är ju därför vi lär oss lite anatomi och förstår var människokroppens svaga punkter sitter.

Totalt sätt kändes det som att alla var nöjda, och jag vet ju att förmågan hos samtliga förbättrades men jag planerar att starta upp ett träningspass på en timme i veckan för de som vill träna mer på det fysiska.

Dessutom kommer jag att köra fler omgångar av denna kurs i vår.

MIND...Your Life, protect yourself at all times!


fredag 29 november 2013

Träningsdagbok och Statisik.

Jag vet inte hur länge jag har använt mig av metoden, från början skrev jag bara med block & penna. Sedan 1998 har jag dock använt mig av en exel-mall som jag successivt utvecklat med mer o mer kalkyler/snittvärden mm. Fördelen är ju att det är lätt att jämföra statistik år från år.

Nu roade jag mig med att jämföra statistiken på min löpträning eftersom det känns som det bara går lättare sen jag började med ASEA, jag är ju lite vetenskapligt lagd så jag vill ju inte bara gå på känslan.

Alla löppass är ju bokförda med sträcka och tid, och summerat till årsstatistik, total sträcka, snitt-tid/km mm.

Från 98 har jag sprungit från 45-58 mil/år, sträckorna är oftast mellan 5,4-10 km, på sommaren generellt sett längre, ibland upp till 20 km men det är enstaka tillfällen. Nu var det en siffra som jag inte tänkt så mycket på som fångade min uppmärksamhet, "snitt-tid min/km" hm den borde väl säga rätt mycket om formen överlag.

Det är ju inte alla saker som på ett så konkret sätt går att mäta, Karateträningen i dojon är ju inte mätbar på samma sätt, fysträning med burpees och annat mäter jag ju emellanåt tid/prestation på men det är ju aldrig med samma regelbundenhet som den där löprundan som blir minst en gång i veckan året runt.

Så den där siffran kan jag nog ta som en väldigt bra formindikator, så efter årets hittills dryga 40 mil ligger den på 5,7 min/km, inte mycket att skryta med kanske men man får tänka på att huvuddelen är i ganska svår terräng och ibland i snö och halka, på en årsbasis borde dessa faktorer var ganska lika år från år.

Så alltså kollade jag bakåt i tiden och fick detta resultat; (några år var inte bokförda 100% så ja hoppar dom)

2012; 6,2
2009; 6,1
2008; 6,3
2007; 6,3
2006; 6,0
2005; 6,0
2004; 6,5
2000; 6,2
1999; 5,9

De år som är överhoppade hade vissa löpsträckor jag sprungit utan tidtagning men på enskilda sträckor hittar jag inte en enda tid som är bättre än de jag gjort i år, tangeringar hittar jag först 1998-99.

Så snitt för 2000-talet hamnar på 6,2 vilket ger en förbättring på drygt 8%, Signifikant förbättring skulle jag nog kalla det:) speciellt i en ålder av 55år.

Det kan ju självklart finnas andra förklaringar men jag kan iaf. konstatera korrelation, kausaliteten kan man ju alltid ifrågasätta men det stämmer ju rätt bra med David Niemans forskningsresultat.

Go Figure!
  






onsdag 27 november 2013

Trött på alla dessa Misantroper!

Misantropin breder ut sig mer och mer, i sociala medier sprids och delas såna här filmer helt utan eftertanke misstänker jag, man vill ju bara väl och framstå som "naturvän". I mina ögon och öron är det naivt och bygger på en helt galen världsbild.

Människan är "OND" och den stackars arma "naturen" är naturligtvis "GOD" om vi börjar här så har vi ju ett fundamentalt feltänk. "ont" och "gott" är abstrakta begrepp som inte existerar någon annan stans än i människans hjärna, i naturen finns inget sånt. I naturen finns bara "funkar" och "funkar inte".

Om vi ändå försöker applicera begreppen på naturen kommer vi att finna att naturen är allt annat än god, naturen är brutal och helt hänsynslös mot "funkar inte", naturen är en ständig kamp mellan arter, både växter och djur, invasiva arter gör sitt bästa för att utrota konkurrensen. "survival of the fittest" är den enda lagen.

Sen gör man dessutom feltänket att polarisera människan mot naturen, men är då inte människan skapad av samma natur som skapat allt liv på Jorden? Därmed är en skyskrapa precis lika "naturlig" som en myrstack i den svenska skogen eller en termitstack i Afrika, allt material kommer från naturen och alla tre påverkar naturen i någon riktning.

Det är ju faktiskt så att vi är den enda art som utvecklats tillräckligt för att faktiskt lämna "dog eat dog"-stadiet, vi kan känna empati för både människor och djur, och vi lämnar faktiskt inte våra gamla och sjuka till gamarna som helt apropå skulle va det mest "naturliga".

Jag håller naturligtvis med om att vi gör en massa förfärliga saker mot djur och natur som vi måste göra vårt bästa för att motarbeta men det är ett väldigt långt steg att stämpla vår egen art som ond, då måste man ju faktiskt se även sig själv som just det.

Att vi sen sprider denna misantropiska dystopi till vår barn och ungdomar är ju för djävligt, sen står alla psykologer och terapeuter och undrar varför de mår dåligt och t.o.m. tappar livslusten.

http://bbh.cc/4-minutes-will-change-life/

Gör nu tankeexperimentet med en planet utan människan, enligt misantroperna skulle detta vara ett "paradis", för vem???

Vilka arter skulle ta över herraväldet, råttor? insekter? fåglar? (hitchcock;) vem vet, men skulle de ta "hänsyn till naturen" eller bara köra på och skita blankt i vilka andra arter de utrotade, vad tror ni?

Nu är det nog mer troligt att den "stackars naturen" är oändligt mycket starkare än den historiska ögonblicksvarelsen vi kallar "homo sapiens", vi kanske får några tusen år till på denna planet och planeten kommer inte "gå under" pga oss.

Dags att lägga av med "save the planet" flummet och göra vårt bästa för att rädda oss själva, planeten klarar sig både med och utan oss.

Vi är ju faktiskt den enda arten som har intelligensen och möjligheten att faktiskt skapa ett "paradis" på planeten, men då måste vi sluta lyssna på "misantropiska dysterkvistar" och bli "filantropiska muntergökar"

Go Figure!

söndag 24 november 2013

The Knock Out Game!! Våldets rätta ansikte!


Den senaste trenden bland ungdomar i New Jersey, "knock out game" har även spridit sig till London och förr eller senare dyker väl idiotin upp även i Sverige.

Det hela går ut på att slumpmässigt välja en helt oskyldig person och bara springa fram och slå ner personen med ett enda slag, gärna bakifrån och sen gå helt iskallt vidare utan att överhuvudtaget bry sig om huruvida personen överlever eller ej, dödsfall har inträffat i USA.

Hur det mänskliga psyket kan förfalla till något så komplett vansinnigt och sinnessjukt lär väl psykologer och forskare diskutera framöver. Säkert som amen i kyrkan kommer vi också att få höra att det är synd om förövarna och att det är samhällets fel, de gamla vanliga harangerna som framförallt i Sverige alltid skall tvätta bort det personliga ansvaret för sina handlingar.

Ibland  går det inte som planerat dock, en äldre kvinna som attackerades hade en pistol och sköt ihjäl 2 tonåringar, kanske får man ta med sånt i "riskbedömningen" när man ger sig in i leken.


Det som intresserar mig med detta är det rent fysiska, om vi kopplar bort den instinktiva avskyn och äcklet som kommer över en när man tittar på filmsekvenserna nedan och ser vad som händer rent "mekaniskt".

Det är uppenbart att när man blir träffad i huvudet/nacke/hals bakifrån eller från sidan utan att ens hinna se förövaren så hinner ju inte kroppen förbereda sig det minsta, man faller som en mjölsäck, medvetslös i backen. Mannen i film 2 har ju bara änglavakt som inte spräcker skallen mot kantstenen, när ynglingen stolt över sitt verk glatt traskar vidare.

Några 10dels sekunders förvarning skulle göra stor skillnad och det är ju det gärningsmännen vet och därför noga undviker att ge. Man hinner kanske få upp en arm eller flytta sig undan eller på andra sätt minska effekten av slaget.

I min egenskap av självförsvarsinstruktör är ju detta ytterst intressant, hur i helvete rent ut sagt kan man försvara sig mot en förövare man inte ens sett, det blir ju lite som att komma med självförsvarstips mot en krypskytt.

Så det enda konkreta tips jag kan ge för att inte råka ut för detta är UPPMÄRKSAMHET, om du rör dig bland folk, studera hur de rör sig och vilket avstånd de är på, att medvetet hålla lite längre avstånd är alltid klokt.

Om man som kvinnan blir nedklubbad bakifrån är det ju extremt svårt, men kanske kan man höra stegen bakom sig och hinna reagera, jag tänker ofta på sånt när jag ser alla som ständigt går omkring med musiklurar i öronen, om man dessutom går med en smartphone framför näsan har man i princip ingen koll på sin omgivning.

Så riskmedvetenhet är väl ordet, precis som man skall vara beredd på oväntade situationer när man kör bil, att förutsätta att alla andra trafikanter är idioter är ju ett tips. Att förutsätta att alla människor är våldsverkare är väl att ta i, men att någon i den omgivning man befinner sig i KAN vara det är klokt.

Det är ju inte samma sak som att man ständigt skall gå och vara rädd för sånt här, däremot kan man gå runt och vara FÖRBEREDD och det är stor skillnad.

Om man sen har lite utbildning i våldets mekanik och förstår vissa principer samt vet hur man skyddar sig och tränar upp sina reflexer att göra just det så minskar man ju risken och minskar marknaden för dessa idioter.

MIND...Your Life!

En hood minskar både synfältet och dämpar hörseln.


Mannen går troligtvis och dagdrömmer, ungdomarna 
kommer alldeles för nära för att kännas tryggt.

fredag 8 november 2013

Positiv Förstärkning vs Negativ Kritik

Ända sen jag för ca 15 år sen började med barngrupper i Karaten så har jag funderat över det där. Själv har jag ju gått den där "old school" vägen där fokus ligger på att påtala fel och brister och det har ju faktiskt präglat mig som människa. Det är ju naturligtvis möjligt att det gjort mig starkare.

Att få negativ kritik är ju inte alltid fel om det görs med en känsla av kärlek och hjärta, men det är ju inte alltid lätt för ett barn att känna skillnad.

Jag har sen dess medvetet jobbat med att lyfta fram det som är bra istället, när jag ser en bra teknik, en bra ställning, en bra spirit och inlevelse så försöker jag alltid ge en positiv kommentar hellre än att kritisera fel och brister.

Och min erfarenhet är att jag får mycket bättre resultat på det sättet. Barn precis som vuxna mår mycket bättre av beröm än av kritik och man vill gärna anstränga sig för att få mer av den varan.

Nu tror jag säkert att en del barn ändå uppfattar mig som en "gnällspik" det är ju lätt att falla tillbaks i gamla mönster men jag kämpar för en positiv förstärknings attityd.

Jag har ju vänner som jobbar med olika varianter av djurdressyr och där tycks ju den effektivaste metoden vara just det. Alltså den gamla hederliga moroten före piskan-metoden.

När jag satt och funderade över att skriva det här inlägget slog det mig att det finns en koppling till hela friskvård/hälso/läkemedels- industrin.

Om jag har en infektion i kroppen och går till doktorn, vad får jag? antibiotika (betyder "mot liv) att det gör nytta och i många fall är helt nödvändigt förstår jag, (jag själv hade nog inte överlevt en svår hjärnhinneinflammation som barn utan det) så jag är tacksam att det finns. Lunginflammation var ju ofta en dödlig sjukdom innan det fanns så respekt för det måste vi nog ha.

Men att det samtidigt slår ut kroppens egna "nyttiga" bakterier är ju inte särskilt bra.

Om jag får Cancer, vad får jag då? cellgifter! det hörs ju på namnet att det inte är bra, vi består ju av just celler. Det är ju lite som i krig "nuke the bastards" att några tusen av mina egna mannar stryker med är ju liksom "colleteral damage" alltså ett pris vi måste betala.

Allting som kommer från läkemedelsindustrin tycks ju utgå från samma princip av negativ kritik, alltså bekämpa det onda, döda bakterier, döda cancerceller, kill, kill the bastards!

Den alternativa medicinen jobbar ju faktiskt precis tvärtom, man utgår ifrån att kroppen redan från början har en inbyggd kapacitet att förgöra alla hot mot hälsan och det enda som behövs är att förstärka kroppens egna försvarsmekanismer. Alltså jobbar man med "Positiv Förstärkning"  kroppens egna försvarsmekanismer har bara börjat att anas av vetenskapen och okunskapen om dessa är lika stora som okunskapen om universum.

Så förhoppningsvis kommer "läkarvetenskapen" förr eller senare att inse att "läkemedelsindustrin" inte stod för "den enda rätta vägen".

Go Figure!



onsdag 6 november 2013

Medicin eller Doping?

De senaste 5-6 åren har jag förundrats över att antalet av dessa ökat dramatisk och vissa pass är de lika många som vattenflaskorna på hyllan i Dojon.


Den största ökningen av användare är bland barngrupperna från 10år och uppåt. Jag undrar ju om det verkligen kan vara en sån stor ökning av antalet astmafall eller har läkarna blivit "frikostigare" med förskrivningar?

Det som jag kan tycka är lite obehagligt är att vissa springer och tar ett "sipp" så fort de blir lite andfådda, faktum är ju att det vidgar luftrören och förbättrar flåset även på en frisk människa.

Det verksamma ämnet Terabutalin är ju trots allt dopingklassat och många som har svåra astma/allergi problem får ju dessutom fler dopingklassade ämnen i pillerform och får därmed problem med att tävla på elitnivå. Biverkningar i form av hjärtklappning och huvudvärk är ju inte heller direkt önskvärda för en idrottare.

Så om astma/allergier är ett växande problem, skulle det inte vara önskvärt med ett "hjälpmedel" som var godkänd av internationella dopingkommittén och dessutom förbättrade uthållighet och återhämtning genom att öka fettförbränningen och spara på muskelglykogenet.

Att det är helt kroppseget (endogent) och har noll toxicitet (vilket inga läkemedel har) kan ju inte heller vara en nackdel.

Jag har nu några kunder med tidigare svår astma som efter en månad på ASEA slängt inhalatorn åt fanders.
Märk väl att ASEA inte alls botar astma, det botar inget alls men det hjälper kroppens egna system att fungera som de ska och tydligen fungerar det iaf på vissa;)

Go Figure!


tisdag 5 november 2013

Get On Track!


Idag startade jag upp årets 4;e omgång av Get On Track, ett passande namn på ett arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa ungdomar. Upplägget är 1 förmiddag i veckan i 4 veckor med MIND-konceptet i 

Varje tillfälle innehåller både teori och viss fysisk aktivitet, teorin är uppdelad på följande 4 huvudspår;

1. Mental Träning/PU, basics; Tankeprocesser, Beteende, 
    Core Believe System.
2. Konkreta åtgärder; Behavior Modification Workshop.
3. Motivation och målsättning.
4. Sammanfattning och Självförsvar.

Den fysiska biten börjar med andning och kroppsuppfattning och bygger successivt på med grundläggande kroppsviktsövningar och självförsvar.

Den fysiska grundstatusen på deltagarna är minst sagt varierad så vi går rätt varligt fram.

Efter de 3 tidigare omgångarna känns det som jag har finslipat konceptet så jag hoppas på någon form av fortsättning, gensvaret från deltagarna har varit väldigt positivt. Det är inte så ofta jag får tillfälle att jobba med hela MIND-konceptet i samma grupp, oftast är det bara 2 av de 3 grundpelarna; PU/Mental Träning, Självförsvar och Fysträning så detta känns extra kul.

"even if your on the right track, you´ll get run over if you just sit there"





söndag 3 november 2013

Tro eller Vetenskap



Den första reaktionen från de flesta när jag presenterar ASEA är "det där är för bra för att va sant" och det 
är fullt förståeligt, jag tänkte ju likadant själv. Däremot är jag alldeles för nyfiken för att inte testa, jag var ca 75% säker på att detta är bluff och båg men de där 25% som sa att det ligger nånting i det var lite mer högljudda.

Så nu efter drygt ett år är jag evigt tacksam för att jag är så "lättlurad" att ha blivit befriad från 22 års ständiga luftvägsinfektioner med antibiotika som enda utväg är ju helt underbart.

Att jag sen presterar löptider och andra träningsresultat som jag inte gjort på 15 år gör ju inte saken sämre, återhämtning efter hårda pass är dessutom bättre än nånsin.

Problemet är att det kräver lite kunskap för att förstå hur det fungerar och de flesta har inte tillräckligt intresse för att verkligen försöka sätta sig in i vetenskapen bakom, jag är ju inte läkare eller kemiprofessor men jag kan ju förstå principen och att forskningen bakom är gedigen.

Så om du har 5 min till övers så kan det löna sig att lyssna på dr Gary L. Samuelson som väldigt kortfattat och pedagogiskt förklarar Redoxsignalering.



Om du dessutom är beredd att lägga en dryg halvtimma på en djupare utbildning så kan jag rekommendera denna av dr Rob Ward, om du sen inte vill tro på det är det helt OK.


Viktigt att förstå är att ASEA är endogent, alltså exakt samma molekylstruktur som vår celler själva tillverkar, det är också godkänt av alla dopingtester. Det har dessutom 0% toxicitet vilket är extremt ovanligt.

MIND.......Your Cells!



fredag 1 november 2013

Är Läkemedelsindustrin till För mänskligheten eller är det tvärtom?

"Dagens läkare skriver ut medicin de vet lite om, mot sjukdomar de vet mindre om, till patienter de inte vet något om."

Minns inte riktigt var jag läste citatet men det fastnade, och iaf den sista satsen kan väl alla hålla med om.I samma veva kollade jag den här filmen.


Historien om hur läkemedelsindustrin skaffade monopol på vad som fick sägas om hälsoeffekter av naturpreparat mm, dvs inget. Hur cancer blivit världens största business är verkligen skrämmande, värt att kolla på hela filmen.

Denna oheliga allians mellan läkare och läkemedelsindustrin uppmärksammas som tur är mer och mer;

http://newsvoice.se/2012/04/19/ta-kroppens-sjalvlakande-mekanismer-pa-allvar-och-ifragasatt-lakemedelsindustrins-vinstintressen/

Ta kroppens självläkande mekanismer på allvar och ifrågasätt läkemedelsindustrins vinstintressen

Kroppens självläkande mekanismer
Den traditionella skolmedicinen har allvarliga luckor. Det är oroande att dagens läkare bortser från patientens egen historia och kunskap om sig själv. I stället för att försöka dämpa sjukdomens symptom borde kroppens eget larmsystem tas på allvar. Det är dags att börja tänka utanför skolmedicinens ramar och stå emot läkemedelsbolagens kortsiktiga vinstintressen. Det skriver Catarina Bäckstrand som vill förändra synen på hälsa och medicin. 
Att det finns mängder av alternativ till skolmedicinen som fullständigt negligeras när det gäller allvarliga sjukdomar som cancer, diabetes, MS med flera borde rimligtvis uppröra de flesta, om bara kunskapen fanns. Jag upplever dessvärre att 90% litar helt utan ifrågasättande på "läkarvetenskapen" som lyckats dupera oss till att se den som allvetande.
Alla andra kan därmed stämmas för "kvacksalveri"
Go Figure!


torsdag 31 oktober 2013

Grunden, Väggarna, och Taket.


När man ska bygga ett hus måste man börja med att anlägga en grund, det är oftast det som tar längst tid men ändå det som man ser minst av när bygget är färdigt. Om grunden är dåligt utförd spelar det ingen roll hur grandiosa väggarna och taket och allt det andra på huset är, det är fortfarande ett dåligt hus.

Den analogin går att applicera på allt annat i livet, om vi tittar på träning i allmänhet så är grunden hjärt/lungkapacitet och styrka i ben och bål. Ändå ser man ofta folk (oftast yngre män) på gymen som ägnar mesta tiden åt att träna biceps, triceps och pecs, varför?

Jo det är ju det som syns! man bygger alltså väggar med tjusiga fönster på en grund av lösan sand, ingen skulle komma på tanken att bygga ett hus på det sättet.

Om vi tittar på Karate så är grunden Kihon (grundteknik och positioner) det är där vi måste börja och det tar också lång tid men om vi hoppar över något här blir det likaså som ett bräckligt hus.

Om vi tittar på hälsa i allmänhet så är grunden ett starkt immunförsvar, en fungerande metabolism och cellkommunikation. Kolhydrater, proteiner och fett är väggar och vitaminer, mineraler mm är taket.
Om inte grunden fungerar spelar det ingen roll hur mycket antioxidanter och hälsosam kost jag stoppar i mig.

Det är här som ASEA kommer in, det går ned i källaren och börjar förstärka grunden. De flesta upplever ganska snabbt att nåt förändras i ämnesomsättningen, gamla dåliga kostvanor blir helt plötsligt korrigerade av sig självt, ex.vis sötsug bara försvinner. Våra 70 trillioner celler börjar helt enkelt få ett starkare kommunikationsnät, från GSM till 4G kan man säga. Och när detta fungerar som det ska så vet kroppen vad den vill ha och hur den ska hantera alla problem.


MIND.....your Foundation!!




onsdag 30 oktober 2013

Don´t stop Don´t give up!


Jag föll ju pladask för den här lilla tjejen som tagit internet med storm med sitt fantastiska pep-talk. Så jag kände att jag måste göra ett inlägg på det.

Ni som gått MIND kurser vet ju att verktygslådan för att kunna förändra sina tankemönster bl.a. består av att analysera följande områden;

1. Vilka jag umgås med, vi blir ofta som dom vi hänger med "birds of a feather, flock together".

2. Vad jag tittar på, TV, film, reklam, tidningar, allt jag ser färgar av sig i mina tankar.

3. Vad jag lyssnar på, musik, radio, skvaller, skitsnack från negativa människor, alt pep-talk från en liten tjej.

Dessa 3 områden utgör den största biten av vad som skapar de tankemönster som i slutändan styr mina handlingar och därigenom mitt liv, och det fantastiska är ju att jag kan göra medvetna val inom alla 3.
Men först måste jag bli medveten om att det faktiskt är så och det är inte alltid lätt.

Lätt blir det dock när man lyssnar på denna lilla tjej, känn bara efter hur du tänker och jämför hur det känns om du bara lyssnar alt både lyssnar och tittar, stor skillnad eller hur?

Den otroliga kameranärvaron hon har får det ju faktiskt till och med att kännas som man umgås med henne och då är det ju full pott. Men även "two out of three ain´t bad" ;)


Så gör som jag och kolla på den varje dag ett tag och tänk; "keep tryning, you´ll get it right, don´t stop, don´t give up" det kostar en minut men gör underverk för tankens kraft.









tisdag 29 oktober 2013

Träning av barn med "speciella behov"

Sedan 2010 har jag kört träningsgrupper i projektform med barn som har "speciella behov" som det heter nuförtiden, och det tycker jag är bra. Förr hade man ju sagt "barn med speciella problem" vilket ju är en mer negativ tolkning.

Det har varit väldigt lyckat här i Mjölby och en stor del av varje grupp har återkommit varje säsong, 10 veckor på vårterminen och 10 v. på höstterminen. Nu försöker vi dra igång samma koncept i Motala men det har varit svårt att få ut budskapet, så om ni har kontakter där får ni gärna höra av er.

Detta sker genom Mjölby Budoklubb i samarbete med Östergötlands Idrottsförbund, skolsköterskor och habilitering, de flesta kommer genom sk. FAR (fysisk aktivitet på recept) men det är inget krav.

Verksamheten vänder sig till barn/ungdomar som av olika anledningar inte hittat någon idrottsaktivitet som tilltalar dem, eller så har ingen tyckt att de passar in i verksamheten. Fokus är Budoinspirerad fysträning baserad på kroppsviktsbaserad funktionell träning.

Vi ägnar mycket tid åt kroppsförståelse, andning, koordination och rörlighet, vi har dessutom väldigt kul och stämningen är lite mer uppsluppen än den traditionella Karateträningen.

Många härliga karaktärer har jag lärt känna tack vare denna verksamhet och jag hoppas de lärt känna mig. I början hade jag lite svårt att släppa lite på striktheten och diciplinen men jag har jobbat på det, och nu känner jag att jag har ett koncept som funkar både för mig och för barnen/ungdomarna.

Faktum är att när vi "leker" att vi kan Karate och kör Kihon med full Kiai är det alltid passets höjdpunkt. För mig har det gett många nya perspektiv på det jag ägnat mig åt i 40år, jag har mer o mer förstått att det gamla traditionella träningssättet faktiskt innehåller fördelar för de som är svagast och har det svårast att hänga med.

Karate och Budo är inte i första hand en idrott där du ska bli bäst och vinna medaljer (även om det är helt ok att göra det) . Det är i första hand till för alla som vill förbättra sin fysiska och mentala kapacitet, och där passar även "barn med speciella behov in"

OSU!

måndag 28 oktober 2013

Löpromantik

En ljummen höstkväll som den här, när mörkret har fallit och fukten och regnet ligger som en våtvarm filt över skogen och spåret är täckt med en tjock matta av färgglada löv som glittrar i elljusets bleka sken.

När de enda ljud som hörs är mina egna steg, mina hjärtslag och andetag, då känns det verkligen som jag är ett med universum och för en dryg halvtimma står tiden stilla.

Löpträning när den är som bäst är för mig en meditativ Zen-upplevelse och jag skulle aldrig komma på tanken att sätta in mp3 lurarna trots att jag älskar att träna till musik i andra fall.

lördag 26 oktober 2013

Ur en gubbes träningsdagbok.

Så här på hösten brukar jag alltid lägga om träningen lite, det följer liksom med de 4 årstiderna lite olika upplägg, så här har det sett ut se senaste 5 veckorna;

Måndag; löpning 5,4km i skogen (försöker dra ned på löpningen då det sliter på knäna) därefter stretching och nån spontan styrkeövning, oftast med kettlebells.

Tisdag; gympass i källaren, bänkpress, 5set (ligger mellan 60-90kg) men min 100 rep,  magspark (ligger kvar på bänken, håller i stången och lyfter fötterna från golv till tak, 30reps/set. Ryggdrag (kroppsvikt 20 reps/set) Dubbelhandswing  med 40kg kettlebell 20reps/set, allt repeteras i 5 set. + lite spontana övningar men aldrig mindre än 100 rep av någon övning. ung en timma totalt. Känner mig alltid kanon efter det:)

Onsdag; ut i trägårn och kör igenom alla katas inkl. ura i moderat tempo. Därefter 100 djupa squats med en 30 kg stång (mina knän har protesterat mot viktbelastning några år men detta funkar) rejäl stretch efter det. Tar mellan 1-1,5 tim.

Torsdag; Dubbla pass i Dojon, först är det ju nybörjarbarn men det blir ju ändå lite uppvärmning och stretch för mig. Därefter av. vuxenpass där jag av nån konstig anledning oftast lyckas köra skiten ur mig själv;)

Fredag; inte så mycket men åker till simhallen med sonen, även där finns de nåt o göra, vi tävlar först i vem som kan stanna längst under vatten ( mitt PR är 2,15 min). Därefter en simlängd under vatten och sen kör jag mitt beting som är 50 (men ska bli 100 innan nyår) chins i en av broarna. därefter 100 mawashigeri (står i bröstdjupt vatten och sparkar upp i kaklet i huvudhöjd)

Lördag; har ju mina 3 pass i Dojon fr kl 10 till 13.30, första 2 är jag ju mest instruktör men det blir ju alltid uppvärmning o stretch, 3;e passet är ju Lördagens höjdpunkt, alltid dyngfys, ibland tänker jag att jag ska ta de lugnt men de brukar sällan bli så;)

Faktum är att idag kände jag mig väldigt sliten, så i pausen före sista passet tog jag en slurk ASEA, och hux flux så hade jag energi för en timmas dyngfys igen. Dessutom helt utan näringsintag.

Söndag; skiter i allt och slöslappar;)

Detta program håller jag så länge det är snö och isfritt sen blir löpningen på cykelvägar med dubbar och kata träning utomhus blir rätt svårt men jag försöker träna utomhus så mycket som möjligt, inget slår frisk luft!

Känns rätt bra i kroppen med den här rutinen.


torsdag 24 oktober 2013

Just Do It!

Förra året fick jag ett ryck och bestämde mig för att göra en satsning på att gradera till 4:e Dan, inom Kyokushin måste man ansöka om tillstånd från tekniska kommitén och själva graderingen måste utföras utomlands under den internationella kommitén.

Jag trodde chansen skulle komma till sommaren så jag la in en högre växel på träning, ca 12tim/vecka. På våren fick jag beskedet att det blev inget tillfälle förrens April i år och då i samband med VM i Vilnius.

Jag blev ju aningen besviken och fundersam till att jag skulle orka hålla motivationen uppe ett drygt år till.
Det konstiga när jag fattar såna här beslut (eller skjuter det framför mig) är alla konstiga saker som den där inre rösten (sabotören) börjar kackla om, "jag är för gammal" "jag har inte tränat tillräckligt" "jag är inte i tillräckligt bra form" "den o den Katan sitter inte riktigt" osv.

Det var samma sak när jag tog Sandan 2006, men jag insåg då att jag aldrig kommer att va nöjd själv så då skulle det i princip aldrig gå att gradera. Så jag ställde bara frågan till mig själv "vad är det värsta som kan hända?" , jag kan misslyckas förstås, tar det livet av mig? om man ställer den frågan inför ett beslut och inser att man kan leva med svaret så är det ju bara att; Just Do It!

Denna enkla affirmation har hjälpt mig genom massa svåra beslut, som konsult har jag fått en hel del förfrågningar om uppdrag som varit långt utanför min "Comfort Zone" men jag har då ställt frågan ovan + "hur svårt kan de va?" och sen skrivit med stora bokstäver på min inre bildskärm JUST DO IT!!!

Det fantastiska med detta är ju att dom där negativa tankarna aldrig har blivit verklighet, allt har gått bra sen jag började med denna metod.
Hinder har övervunnits, jag hade bl.a. en skada i höger knä som jag trodde definitivt skull kullkasta planen, troligen en meniskskada som borde opereras enl läkaren. Jag fick dock ett par cortisonsprutor som möjligtvis skulle hjälpa mig genom graderingen och det funkade faktiskt.

Det märkliga är att nu ett drygt halvår senare har jag kunnat träna i princip lika mycket och knät är bara en aning känsligt ibland:)
Att ASEA har en del i denna återhämtning och att jag klarade den här utmaningen är jag övertygad om.

Känslan när jag står här efter en lyckad gradering, totalt blåslagen men ändå stark är fantastisk. Så nu är målet att ta 5:e Dan innan jag fyller 60, vaddå, jag gammal? JUST DO IT!!!!!!!!!!!!!!!!!






onsdag 23 oktober 2013

Miraklet med ASEA

Ok, tänker ta tag i den här insomnade bloggen igen då;) tanken när jag började var egentligen aldrig att skriva en sån där varje dag blogg med kommentarer om allt o alla. Jag ville mer skriva lite djupare om det som MIND-konceptet handlar om, men det är klart att 2 år utan inlägg är ju rätt dött. Men å andra sidan går ju åren väldigt fort i min ålder.

Hur som tänker jag bredda mig nu och skriva lite om även andra saker som rör sig i mitt liv som ensamföretagare och träningsmänniska. En stor grej som har hänt mig är att jag för ett drygt år sen kom i kontakt med ASEA. Som de flesta trodde jag att det var ett skämt och en stor bluff, men när jag såg den där lilla tecknade filmen så verkade det ju ändå finnas nåt bakom.

Eftersom jag de senaste 22 åren lidit av mer eller mindre kronisk bihåleinflammation och i stort sett testat alla naturmedel och terapier som finns tänkte jag att det iaf inte kunde skada att prova. Nu har jag snart klarat ett helt år utan antibiotika för första gången på 22år!!








Så för mig finns inga tvivel om att immunförsvaret boostas upp rejält. Sen kom ju det där med syreupptagning, uthållighet och återhämtning som väldans trevliga bonuseffekter.

Mina löptider på samtliga banor som jag har statistik på sen 25år tillbaks (2,5 5,4 6,5 7,5 och 10km) är samtliga bättre nu i år än de vart på de senaste 15åren!!! och jag har tränat betydligt hårdare förr. Återhämtning efter hårda styrkepass är dessutom helt otrolig.

Så alla som har någon form av hälsoutmaningar eller vill förbättra sin prestationsförmåga utan risk för farliga substanser med biverkningar (ASEA är endogent och forskningen bakom ligger i framkant av ett relativt nytt forskningsområde) har allt att vinna på att testa.

Denna produkt som verkligen är "mindyourlife" passar ju helt in i mitt koncept, inga konstiga tillsatser, bara exakt samma molekyler som våra celler själva producerar.

Ägna gärna 7 minuter åt historien bakom
http://www.7minutes.biz/
Och den lilla tecknade filmen ca 5 min    
http://vimeo.com/asea/review/66337446/9780dfb523