Löpromantik

En ljummen höstkväll som den här, när mörkret har fallit och fukten och regnet ligger som en våtvarm filt över skogen och spåret är täckt med en tjock matta av färgglada löv som glittrar i elljusets bleka sken.

När de enda ljud som hörs är mina egna steg, mina hjärtslag och andetag, då känns det verkligen som jag är ett med universum och för en dryg halvtimma står tiden stilla.

Löpträning när den är som bäst är för mig en meditativ Zen-upplevelse och jag skulle aldrig komma på tanken att sätta in mp3 lurarna trots att jag älskar att träna till musik i andra fall.