Gör det inte ont?

Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan.
Det kan vara efter en uppvisning när jag har slagit
sönder betongblock eller en föreläsning då jag
berättat om Karateträning och tävling.

Detta har fått mig att fundera på hur vi förhåller
oss till smärta i vårt "civiliserade" samhälle.

Ok, det gör Ont, ibland mycket, ibland mindre
men smärta är en del av livet. Skulle vi nånsin
lära oss cykla, åka skidor eller skridskor om
det inte gjorde ONT att ramla? troligen inte.

Smärtan är en bra "lärare" eller hur?
Om jag sysslar med kampsport är smärta
priset jag betalar för att min teknik och
"tajming" inte är tillräcklig, men om jag aldrig
"får stryk" kan jag ju inte utvecklas, det är lätt
att förstå.

Kampsportarens risker för skador och smärta
är dock ingenting i jämförelse med t.ex. en
störtloppsåkares, allting handlar om rörelse-
energi, alltså vikt och hastighet.

Nästan all smärta är tillfällig d.v.s.den går
förr eller senare över. Tyvärr matas vi med
daglig reklam från läkemedelsjättarna om en
uppsjö av gamla och nya "painkillers", smärta
är en mångmiljardaffär.

Ont i huvet? - ta en Treo, Ont i ryggen -Voltaren,
listan blir längre för varje dag. Känn helst efter och
ta en tablett redan innan du får ont är budskapet.

Att till varje pris undvika smärta verkar vara meningen
med livet.

Frågan är var gränsen går mellan medicin och drog,
kan en medicin bli en drog så kan väl en drog bli en
medicin, eller hur.

En sak är säker, dina inre organ har ingen "moral"
dom skiter i om kemikalierna i din kropp kommer från
Apoteket eller Sergels Torg.

Naturligtvis måste vi ibland lindra outhärdlig eller långvarig
och kronisk smärta men smärtan är ju inte sjukdomen utan
ett symptom. Om jag t.ex. har ont i ryggen och knaprar
piller som tar bort smärtan en längre period så minskar ju
mitt incitament för att göra något åt min dåliga rygg.

Om du har ont i ryggen så kan det i de flesta fall botas
med att du börjar använda din rygg som den är skapad
för att användas, fysisk aktivitet alltså.

Många fortsätter dessvärre att misshandla sin rygg och

käka piller när den protesterar mot behandlingen, en
ond cirkel eftersom bedövningen tillåter ännu mer
misshandel.

För många år sen hade jag en självförsvarskurs där jag
körde ganska hårt med en grupp Socialabetare. Efter en
lektion kom en man fram och tackade mig för att jag hade
"botat" hans axel som hade haft kronisk värk i 6år.

"Det gick över när jag gjorde så här" Han visade en blockering
som jag lärde ut.

- Varför har du inte gjort så förut?
- Jag har ju haft ont.
- Ok, du har alltså låtit bli att röra på din axel för att du haft ont,
men när jag "tvingade" dig att röra på den så gick det över, eller?
- Det verkar så.

Så jag undrar hur många miljarder läkemedelsbolagen skulle
förlora om fler människor tog ansvar för sin hälsa och inte i första
hand dövade smärtan utan försökte hitta ORSAKEN till den.

Men detta kanske inte är önskvärt i vårt "moderna" samhälle
där Läkemedelsbolagen är en viktig del av ekonomin.

Ett lätt dagligt träningsprogram för fotleder,knän, höfter, rygg, axlar,
armbågar, handleder och nacke går att göra på 5 minuter,
har du tid med det?


MIND...Your Life

Är du beredd att försvara ditt liv?

Det finns en uppsjö av skolor och system som lär ut
självförsvar och det är naturligtvis bra.

Det som gör mig skeptisk är de som marknadsför sig
som "humant självförsvar" eller det ännu värre
"självförsvar anpassat till den svenska lagstiftningen" huh.

Ordet "Human" står för;

mänsklig, människovänlig, god,
barmhärtig, förstående, hygglig, mild, vänlig, tolerant,
tillmötesgående, välvillig.

Tanken är ju god men tror du att dessa fina egenskaper
kan rädda ditt liv när du står öga mot öga med en
knivbeväpnad psykopat.

Eller tänk dig att du går ensam i skogen och plötsligt
blir attackerad av en Björn, björnen slår omkull dig och
kastar sig över dig för att bita dig i strupen.

Tänker du då "jag är ju djurvän och inte vill jag skada den
här söta Nallen" eller kör du med full kraft dina tummar
in i björnens ögon alt. kör in hela armen i halsen på den?

Detta är faktiskt verkliga exempel på vad människor som
faktiskt överlevt björnattacker har gjort. Är det "Humant"?
Om vi tar den första betydelsen "mänsklig" så är det väl så.
En människa är alltid fysiskt underlägsen en Björn, men
vårt intellekt är överlägset björnens och vi kan räkna ut var
dom känsliga punkterna på björnens massiva kropp finns
och SKADA den där.

Är det då inte exakt samma sak om du blir attackerad av
en asocial våldsman, jag menar alltså när alla andra möjligheter
är borta, du kan inte fly, han skiter fullständigt i vad du säger
verbalt eller visar med ditt kroppsspråk, han är fast besluten
att skada, våldta eller döda dig. Du har 2 sekunder på dig att
välja mellan skoningslös attack eller din egen undergång.

M.a.o. om du inte SKADAR angriparen kommer han att skada
eller döda dig. Att tänka på hans hälsa kan kosta dig livet.

"Anpassat till den svenska lagstiftningen" blir ju ren Idioti,
tänk dig att du går upp i en boxnings ring, du håller dig till
reglerna men motståndaren skiter fullständigt i dom.
Han skallar, armbågar och knäar under bältet, men nu är ju
detta en kampsport och då finns en Domare som bryter matchen
men troligtvis har han redan hunnit skada dig allvarligt.

På gatan eller i slutna rum finns inga domare, inga regler,
bara förövare och offer. Förvarna d.v.s. dom asociala våldsmännen
skiter fullständigt i lagar och regler men dom är högst kvalificarade
i konsten att skada folk.

Så i det perspektivet är det kanske HUMANT=MÄNSKLIGT att sparka
sönder knän, sticka ut ögon eller attackera strupen, men det är
knappast "vänligt". ÖVERLEVNAD är det enda som räknas.

Tyvärr verkar det som många sk. självförsvarssystem inte törs
prata om detta, det är inte riktigt "politiskt korrekt" i det fridfulla Sverige.

När jag instruerar med detta som scenario blir många människor förskräckta
och illa berörda, "så kan man väl inte göra" är en vanlig kommentar
"men om det är en yxmördare?" svarar jag, "men hur ofta råkar man ut för en sån?"
blir motfrågan,"inte så ofta- för dom flesta blir det bara en gång eller hur?"
blir mitt svar.

Nu snackar vi inte om tonårskillar som gruffas för att bevisa vem som är tuffast,
inte krogslagsmål om petitesser som mest handlar om prestige och ego.

Sådana situationer kan man i princip alltid undvika.

MIND-Konceptet handlar om att förstå PRINCIPER, och dessa är alltid
de samma, det handlar bara om att anpassa sig efter situationen.
Om jag tränar min kropp och sinne för att överleva den värsta
tänkbara situationen, blir det mycket enklare att hantera de vardagliga
mindre farliga hoten.

"Livet handlar inte om att ha bra kort på hand, utan att spela väl med dom man har"

"When there´s No Enemy within"

"If there´s No Enemy within - Enemies Outside can do You no Harm"

Ett gammalt citat som av nån anledning fatsnat i mitt minne.
(tror att det kommer från Bibeln)

Om jag ständigt befinner mig i konflikter med min omgivning,
som väldigt många människor gör, så ser jag förmodligen
vissa människor som "fiender" och andra som "allierade".

Mitt liv blir en kamp för att fixa fler "allierade" dvs. jag måste
argumentera, manipulera och övertala alla jag träffar för att
få dom att se saker på "mitt" sätt.

På ren svenska; jag snackar så mycket skit jag kan om
alla som inte är på min sida, "fienden".

Samtidigt "smörar" jag och ställer mig in hos alla som
verkar vara potentiella "allierade".

Om det går riktigt långt så slutar det med att all min
energi går åt till att försöka manipulera min omgivning
och jag blir psykiskt sjuk.

Den "riktiga" fienden är alltså jag själv,"the enemy within"

Alla konflikter börjar och slutar i mitt sinne, jag kan inte
älska eller hata något hos någon annan som inte ser hos
mig själv. Detta låter kanske självklart och enkelt men det
kan vara omöjligt att inse, varför ser världen ut som den gör?

För att besegra denna "inre" fiende måste jag först sluta fred
med mig själv och förlåta mig själv för alla dumma,tanklösa och
elaka saker jag gjort i det förflutna och börja leva i nuet. Jag måste
också förlåta alla andra som gjort dumma, tanklösa och elaka
saker mot mig.

Mental Träning i kombination med Djupandningsövningar och Fysisk
träning i olika former är fantastiska verktyg för detta.

När jag slutligen förvandlat min "inre" fiende till en "allierad" upptäcker
jag att "the enemies outside" är förvånansvärt få, och att de få som
faktiskt finns "can do me NO Harm".

Så frågan du kan ställa dig själv är vilka fiender du lägger
din energi på att bekämpa och vilket du tror ger bäst resultat.

MIND.....your Life

Rädslan kontra Risken för våld.

Nästan dagligen matas vi med nyheter om Våld och hur samhället
blir allt våldsammare. Om det verkligen är så vet jag inte, kanske
är det bara så att vi får mer och mer information om allt som händer
omkring oss.

All denna information ökar naturligtvis folks Rädsla för att bli utsatta
för våldsbrott, precis som information om sjukdomar ökar oron
över att bli sjuk.

Rädslan har dock väldigt lite samband med den faktiska Risken.

Undersökningar visar att dom som är mest rädda är de äldre,
men den överlägset största gruppen som råkar illa ut är yngre män.

Om jag ständigt är rädd för att bli sjuk ökar troligtvis Risken att jag
blir det, men om jag är överdrivet rädd för att bli utsatt för våld är
Risken att det hämmar mitt liv på så sätt att jag undviker att gå ut.

Och om jag går ut kan min Rädsla faktiskt bidra till att jag blir
utsatt genom att mitt beteende och kroppsspråk avslöjar min Rädsla.

Rädslan blir då ett större problem än Risken.

Att minska Rädslan är kanske det viktigaste syftet med
att gå en kurs i Självförsvar.

Dom flesta människor blir trots allt aldrig utsatta för Våld.

I MIND-kurserna jobbar vi med att förstå Mentala och Fysiska
PRINCIPER. Om jag förstår mer av dessa principer inser jag
att jag kan UNDVIKA onödiga situationer och även HUR jag
kan försvara mig med brutalt VÅLD när det faktiskt är NÖDVÄNDIGT.

Oavsett Risken (som är oförutsägbar) kan jag minska
Rädslan och känna större trygghet i mig Själv.

Tränar du för Kampsport,Självförsvar eller Lets Dance?

Alla som kollar på Lets Dance (jag tycker det är ganska underhållande)
hör att det från domarnas sida pratas mycket om koreografi dvs
själva upplägget av olika grundrörelser och steg som är specifika
för dom olika danserna.

Vi som tränar Karate jobbar ju faktiskt också mycket med koreografi,
vi sätter ihop olika kombinationer av tekniker och vi har Kata
som är helt standardiserade teknikuppsättningar som vi strävar
efter att utföra med perfektion.

Så långt finns det stora likheter, mään dä häir ärr inte rrumba.

Ok, vi kan sätta ihop en kombinatíon av ex. block-slag-spark
och utföra den som en dans, som kampsport eller som självförsvar.
Rörelserna i sig kan se lika dana ut, skillnaden är mental.

Maxwell Maltz pratar om "sinnets teater" (theater of the MIND)
och där ligger hela hemligheten.

Dom flesta tränar tyvärr för dans dvs.man fokuserar mer på rörelsen
som sådan än på meningen med den. Självklart måste vi börja
där när vi lär oss nya tekniker.

När vi sedan fått en uppsättning tekniker att jobba med måste
vi koppla på denna "sinnets teater" genom att faktiskt
tänka som om det var på riktigt, dvs i vår fantasi ser vi ett
resultat av det vi gör.

Så om jag vill bli duktig i någon kampsport så måste jag
visualisera hur jag sätter mina tekniker på en motståndare
och avgör matchen, efter det regelverk som den sporten har.
Alla kampsporter har en viss koreografi dvs. poänggivande
tekniker.

Självförsvar däremot har inga som helst krav på koreografi
det enda som räknas är resultatet=effekten, om jag gör
en superdupersnygg tobi-ushiro-mawashigeri och angriparen
inte däckas var det bortkastat och förmodligen hamnar jag
i ett väldigt utsatt läge.

Så om du vill träna för självförsvar måste du i "sinnets teater"
förflytta dig till en mörk gränd där du är angripen på riktigt,
se framför dig hur dina tekniker fullständigt krossar angriparen.

Denna "sinnets teater" är en fantastisk egenskap
med vars hjälp vi kan förbereda oss för alla situationer i livet.

Hjärnan kan nämligen inte skilja en upplevelse som
enbart utspelats i fantasin från en som utspelas i verkligheten.
Alla som vaknat med hjärtat i halsgropen och dunkande puls
efter en obehaglig dröm vet detta.

Så träna efter vad du vill med din träning i ditt sinne,
kanske vill du bara ha motion och då spelar det mindre roll.

Kom bara ihåg att "Det blir som du tänker".

Kackel och hyckleri under duntäcket

Så var det dags igen, Kalla Faktas skjutjärnsreportrar har
"avslöjat" något hemskt och omoraliskt som pågår bakom
ryggen på intet ont anande konsumenter.

Svenska folket ställer sig unisont upp, pekar finger och
skriker "Fy Skam" och hu så hemskt.

Just detta fingerpekande verkar vara ett outtömligt
behov hos dom ubermoraliska svenskarna, speciellt om
den för tillfället utpekade verksamheten pågår i det alltid
lika omoraliska utlandet.

Detta behov är KallaFakta-redaktionens livsnerv.

Domare Ekdahl kallar till rättegång och på de talandes sida
sitter veterinärer och upprörda djurvänner som inte "hade en aning"
om att sånt här förekom.

På de svarandes sida sitter branschfolk från klädes och
sängklädesindustrin som naturligtvis inte heller "hade en aaaning"
om att deras produkter innehöll "levandeplockat dun" som det tydligen
kallas i branschen.

Denna gång hade det dock smugit sig in en katt bland hermelinerna,
en äkta skånsk gåsabonde som faktiskt hade en aning.

"Detta är ingen hemlighet, denna branschen har funnits i över 1000år
och alltid bedrivits på detta sätt, alla i branschen känner till det"
"Levandeplockad dun håller en mycket högre kvalitet och betingar
ett upp till 10ggr högre pris och dom vet väl vad dom köper"
"Svenska gåsbönder har dock valt att inte jobba på detta sätt"

Denna information var tydligen alldeles för konkret för domare Ekdahl
som fullständigt ignorerade den, istället fick branschfolket sitta och
bedyra sin "ingen aaaning" inställning och vifta med papper som
intygade att dom inte köpt sådant förhatligt dun.

Alla som vet nåt om handel vet att det inte finns en inköpare någonstans
som betalar en spänn mer än han måste oavsett vilka varor/produkter
det gäller. Självklart skall svindyra märkeskläder innehålla högsta kvalitet
i material, även dunjackor. Det är ju det som motiverar det höga priset.

Det konstiga för mig är att "rättegången" inte handlar om huruvida
vi ska använda gåsdun eller inte, nej det som upprör "djurvännerna"
är att gässen överlever behandlingen. Om vi bara vrider nacken av
dom innan vi plockar dom så är det frid och fröjd.

Jag vet ingenting om huruvida en gås kan känna ångest och
andra känslor men jag vet att alla levande varelser föredrar
livet framför döden.
Om jag var gås och fick välja mellan att
bli "torterad" en minut och sedan "frisläppt" alternativt att
bli avlivad före "tortyren" skulle jag garanterat välja alt.1.

Följdaktligen skulle jag va en "odjurvänlig" gås.

Idag finns massor av konstfiber som kan ersätta dunet, men
så länge som efterfrågan finns kommer detta plågeri att fortsätta.

All användning av produkter som kommer från djuren framkallar
någon form av lidande för djuren, det handlar ju bara om nivån.
Vi kan ju bara gissa vilken nivå som djuren uppfattar att det är,
dom lägger sig sällan på psykologens soffa och talar ut.

Det som intresserar mig ur ett MIND-perspektiv med såna
här debatter är att alla är OFFER.

Djurvännerna (konsumenterna) är OFFER för dom giriga
superkapitalistiska klädföretagen.

Dom superkapitalistiska klädföretagen är OFFER för
ohederliga underleverantörer.

Underleverantörerna är OFFER för den hemska MARKNADEN.

Dom enda som inte kan välja är gässen som faktiskt är OFFER
för alla dom andra offren.

I mina MIND-Koncept kurser ingår ett avsnitt om huruvida vi
ser oss själva som OFFER eller ANSVARIGA och att detta
är dom två olika synsätt som vi kan välja i varje situation.

Katten bland hermelinerna, gåsbonden från skåne däremot
uttryckte sig som en ANSVARIG människa, det var väl därför
han inte platsade så bra in i domare Ekdahls scenario.

Så nu åker KallaFakta-gänget till Kina för att filma fler
skrikande gäss, och därigenom bevisa nåt som alla redan vet.

Återfall på gymet

I går kväll fick jag ett ryck och körde ett pass på gymet,

mest för att det var så förbaskat råkallt ute och jag har

vart ute och tränat 2dar i rad.

 

En snabb koll i dagböckerna visade att det va 2år sen sist!

 

Ok, 5 min uppvärmning i hårt tempo på roddmaskinen,

en av få maskiner som jag faktiskt gillar. Den har naturligtvis

en sån där rolig liten display som man gärna vill få upp i så höga

siffror som möjligt;)

 

På med lite tunga basövningar, benpress, bänkpress och ryggdrag,

här körde jag pyramidsets upp till 75-85% max, mest för att känna

efter hur mycket jag "tappat".

 

Resten blev fria vikter, hantelcurl, frivändningar med stång, shrugs

och lite annat, isolationsövningar, "gynekologstolar" och annat trams

struntar jag i.

 

Högt tempo och involvera hela kroppen är min melodi, kondition, balans

och kroppskontroll blir då bonuseffekter. Allstå funktionell träning för en

kropp som kan fungera till kampsport.

 

Jag har ju dom senaste åren drivit lite med gymnissar och promotat

kroppsviktsövningar i första hand och jag står fortfarande fast vid

det men visst kan det va gött o hiva lite järnskrot ibland.

Skaderisken är dock rätt stor och jag ser många unga killar som

lägger på allt för tungt och gör helt fel rörelser.

Rygg och axlar är väldigt lätt att paja med vikter.

 

Ok, hur känns det idag då? jo lite stel i vissa delar men inget

allvarligt. Jag hade kanske tappat 10% i maxstyrka men det beror

nog mest på ovana att hantera vikterna.

 

Jag fick ett kvitto på att alla former av knäböj, pushups, burpees och

annat som vi kör på Karaten gör jobbet minst lika bra och konditions-

mässigt är det sjuhelvetes mycket effektivare.

 

Gymträning bör vara och är ett bra komplement till annan träning,

problemet är att många kör gymträning som sin enda träningsform.

 

En muskel i taget, tunga vikter och minimalt med stretching skapar

stela muskler och ger inget för balans och koordination, alltså många

av dessa muskelknippen är helt odugliga till både arbete och idrott.

Men det kan ju se bra ut på stranden, om det är målet så OK för mig.

 

 

 

 

 

Är du för gammal?

För ett par veckor sen åkte jag till Stockholm med ett
par kollegor i investeringsklubben (läs mer under fliken
"investeringar" på hemsidan)

På hemvägen kom vi in på ämnet övervikt, dålig form o.s.v.
En av kollegorna som är en bit över 60 beklagade sig över
att han började bli fet, i själva verket är han ganska smal
men med en begynnande kulmage.

- Det är ju inget stort problem, du behöver kanske lite träning
föreslog jag.

- Jag kan väl inte träna, jag är för gammal och jag vill inte
gå på nåt sånt där djävla gym.

- Du behöver inte gå på nåt gym, allt du behöver är dig själv
och ett par kvadratmeter ledig golvyta, har du det?

- Jo då, men när jag va ung och spelade fotboll hade jag såna
benmuskler att jag knappt fick på mig brallorna, men i min ålder
är det ingen idé, det funkar inte.

- OK, prova då, gör lite enkla övningar 3-4 ggr i veckan
(jag beskrev några enkla kroppsövningar för hela kroppen)
så får du se att kroppen funkar än.

- Så du menar att om jag gör det så kommer jag få muskler?
(påfallande skeptisk)

- japp.

Såna här konversationer är väldigt vanliga och det är 2 tydliga
paradigm som råder.

1. Jag är för gammal. Det roliga med detta är att det varierar,
en del är "för gamla" vid 35, en del vid 70, en del vid 25!!

2. För att komma i form måste man gå på ett Gym.
Suck, denna är för komisk, men men måste berömma gym o fitness-
branschen för ett lysande PR-jobb. Det verkar som man har lyckats
slå i stora delar av befolkningen denna "sanning".

Eftersom jag tränat i 35 år och driver en Karateklubb händer
det väldigt ofta att jag träffar "gamla" medlemmar som slutat
av olika anledningar. Med lite variationer brukar det låta,
"det va ju skitbra träning, jag önskar att jag hade fortsatt
men nu är det kört, jag är för gammal"

Dessa personer är ofta 10-15 år yngre än mig;)

Oftast är det naturligvis bara ursäkter för att inte förändra
nåt i sitt liv, jag är; för gammal, för stel, för otränad (ändå den skönaste)

Ingen är för gammal, stel eller otränad för att göra något för att förbättra
sitt tillstånd, kroppen har ingen "deadline" för träning, tvärtom, den behöver
det, hela livet.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något och du behöver inget Gym eller
en massa idiotiska TV-shopsprylar för att komma i toppform.

Är det så att när man blir gammal får man lägga av med sina tdigare
aktiviteter. Eller är det så att man blir gammal när man lägger av
med sina tidigare aktiviteter.

Fundera på det;)

Ny Blogg

Hej och välkommen till min sprillans nya blogg, den kommer att handla
om livsfilosofi, träning, personlig utveckling och allt annat som ingår i
MIND-konceptet