Kränkande Kvitton.

Den här har ju valsat runt i media den sista tiden, en caféägare på ett sjukhus bestämde sig för att trycka lite "uppmuntrande" meddelanden på sina kvitton. Alla tyckte dock inte att just detta var speciellt uppmuntrande, en person blev upprörd och "kränkt" som verkar va den nya folksjukdomen i Sverige.

Budskapet i sig är ju helt ok för mig men jag förstår ju att på ett sjukhus kan det hamna lite fel, kanske man genomgått en jobbig sjukdom eller operation och mår kass, just då tror jag inte man är mottaglig för information om ens eget ansvar i livet.

Sen är ju formuleringen aningen olycklig "du kan sluta" låter ju faktiskt lite som en anklagelse att jag faktiskt gör det, "du kan inte" låter bättre. Men om man inte märker ord så kan man ju försöka ta till sig innebörden i budskapet som är helt i linje med det vi lär oss genom att studera personlig utveckling och mental träning.

För mig går allt tillbaks till frågan om att vara "offer" eller "ansvarig" vilket är de 2 synsätt som vi har att välja på i varje enskild situation vi hamnar i.

Om jag ser mig själv som "offer" är det alltid någon annans eller "omständigheternas FEL, detta synsätt leder just till känslor som får mig att känna mig "kränkt" och alla andra negativa känslor för den delen.

Som Kay Pollack uttrycker det "jag är sällan upprörd av de skäl som jag tror".

Om jag däremot ser mig själv som "ansvarig" inser jag snabbt att jag kan välja att ta till mig budskapet eller strunta i det, kränkt och arg behöver jag sällan bli. Tänk efter på vad det innebär att vara just detta, drabbar det någon annan än mig själv? Cafeägarens syfte var nog knappast att kränka sina kunder.

Så om du vid lite eftertanke fortfarande tycker att detta budskap är kränkande så är du just ett "offer" och har faktiskt kvitto på det;)

Varje gång vi väljer att ta ansvar går vi framåt och utvecklas, varje gång vi väljer att se oss som offer gör vi motsatsen. Det är väldigt enkelt men samtidigt fruktansvärt svårt, det har ju ingenting att göra med vad som sker eller inte, det handlar om hur jag reagerar på det som sker eller inte sker.

"Offra" däremot lite tid på att kontemplera detta.