lördag 7 februari 2009

Tränar du för Kampsport,Självförsvar eller Lets Dance?

Alla som kollar på Lets Dance (jag tycker det är ganska underhållande)
hör att det från domarnas sida pratas mycket om koreografi dvs
själva upplägget av olika grundrörelser och steg som är specifika
för dom olika danserna.

Vi som tränar Karate jobbar ju faktiskt också mycket med koreografi,
vi sätter ihop olika kombinationer av tekniker och vi har Kata
som är helt standardiserade teknikuppsättningar som vi strävar
efter att utföra med perfektion.

Så långt finns det stora likheter, mään dä häir ärr inte rrumba.

Ok, vi kan sätta ihop en kombinatíon av ex. block-slag-spark
och utföra den som en dans, som kampsport eller som självförsvar.
Rörelserna i sig kan se lika dana ut, skillnaden är mental.

Maxwell Maltz pratar om "sinnets teater" (theater of the MIND)
och där ligger hela hemligheten.

Dom flesta tränar tyvärr för dans dvs.man fokuserar mer på rörelsen
som sådan än på meningen med den. Självklart måste vi börja
där när vi lär oss nya tekniker.

När vi sedan fått en uppsättning tekniker att jobba med måste
vi koppla på denna "sinnets teater" genom att faktiskt
tänka som om det var på riktigt, dvs i vår fantasi ser vi ett
resultat av det vi gör.

Så om jag vill bli duktig i någon kampsport så måste jag
visualisera hur jag sätter mina tekniker på en motståndare
och avgör matchen, efter det regelverk som den sporten har.
Alla kampsporter har en viss koreografi dvs. poänggivande
tekniker.

Självförsvar däremot har inga som helst krav på koreografi
det enda som räknas är resultatet=effekten, om jag gör
en superdupersnygg tobi-ushiro-mawashigeri och angriparen
inte däckas var det bortkastat och förmodligen hamnar jag
i ett väldigt utsatt läge.

Så om du vill träna för självförsvar måste du i "sinnets teater"
förflytta dig till en mörk gränd där du är angripen på riktigt,
se framför dig hur dina tekniker fullständigt krossar angriparen.

Denna "sinnets teater" är en fantastisk egenskap
med vars hjälp vi kan förbereda oss för alla situationer i livet.

Hjärnan kan nämligen inte skilja en upplevelse som
enbart utspelats i fantasin från en som utspelas i verkligheten.
Alla som vaknat med hjärtat i halsgropen och dunkande puls
efter en obehaglig dröm vet detta.

Så träna efter vad du vill med din träning i ditt sinne,
kanske vill du bara ha motion och då spelar det mindre roll.

Kom bara ihåg att "Det blir som du tänker".


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar